Klart att Wendy ville lämna Never-Never-Land!

Okej, så inte för att man ska över-analysera, men när jag nu sitter framför videon med barnen och de ser på Peter Pan för tioende gången så är det vissa slutsatser man måste dra:
Wendy, storaystern i historien, har det verkligen inte så kul. Det här får hon stå ut med:

1. Hon är förtjust i Peter Pan, som verkar helt ovetande om detta. (Typiskt för sådana där glidare och charmörer, det kommer man ju ihåg, de fattade aldrig, eller ville inte fatta.)

2. Alla andra kvinnor ser Wendy som rival och håller försöker hela tiden sätta dit Wendy, Tingeling, sjöjungfruna och indianflickan Tiger Lily. (Kanske en kliché om tjejer som inte håller ihop, men jag kommer verkligen ihåg när Camillla i sjuan aldrig pratade med mig igen efter att jag blivit ihop med vår stora kärlek Rikard, ett förhållande som varade i två veckor.)

3. Wendy vill också dansa indiandansen med pojkarna efter att Peter Pan räddat Tiger Lily, det får hon inte. Hon ska bära ved enligt någon äldre indiankvinna i stammen. ( Jaja, kvinnans plats är vid spisen…)

Wendy får nog, ja vem skulle inte fått det? Och så övertygar hon alla om att det är bäst att åka hem till London igen.

Det jag undrar är: Är det bara jag som ser detta med stackars Wendy? Eller är det meningen att vi alla ska se det? Skildras detta så i originalboken också, och var det en självklarhet att det ska vara så här för flickor?  (Boken ska väl typ skildra 1910-talet eller så.) Eller gjordes detta mer tydligt i filmen som väl är från 60-talet typ. Det kanske bara är jag som reagerar på detta. Typisk glädjedödare.