A room of one’s own

Konsten att undvika plastpåsar

april 15, 2008 · 2 kommentarer

Vet inte om ni hört om den stora plastklumpen som flyter omkring i Stilla Havet på en yta lika stor som delstaten Texas? Hela plastklumpen består av små små plastpartiklar från gamla plastpåsar som blåst ner i havet. Tanken på det där växande plast-Texas kan få vem som helst att vilja sluta använda plastpåsar. Staden San Francisco gjorde ju ett försök för något år sedan och liberale borgmästaren Gavin Newsom fick igenom ett förbud mot plastpåsar, dvs att inga affärer fick ge gratis plastpåsar till sina kunder, vilket i princip alla gör, speciellt mataffärerna.

Detta har nu överklagats av plastpåse-branschen till amerikanska Högsta Domstolen, så San Francisco har tillfälligt fått ge med sig. Enligt branschen är det inte bevisat att plastpåsar faktiskt är värre för naturen än papperspåsar, papperspåsar kräver fällda träd. Saken är nu under utredning medan plastdelstaten Texas växer i Stilla Havet. 90% av alla plastpåsar i USA återanvänds inte, och det tar 10 år eller något sånt för en plastpåse att förmultna. Då förstår man varför plast-texas guppar omkring i godan ro.

Safeway har också börjat uppmana sina kunder att recycla sina plastpåsar, så nu kan man lämna in rena plastpåsar vid utgångarna. Alltid något.

Själv försöker jag allvarligt skära ner på både plastpåsar och papperspåsar: Jag tackar alltid nej till plastpåse om jag kan och stoppar ner det jag handlat i ryggsäcken med ungarnas ombyten, men det funkar ju inte för stora prylar. Så då måste man ge vika och bli som sina föräldrar, dvs ta med sig sådana där töntiga tygväskor till affären. (Jag kommer verkligen ihåg hur pinsam jag tyckte min styvfar var när vi skulle till OBS och han hade med sig sina fula tygväskor. Men han hade ju helt rätt!)

Nu säljs sådana av alla seriösa aktörer, Safeway, Trader Joes, Wholefoods, alla har sina egna tygväskor med tryck. Jag har förstås köpt fyra stycken sådana kassar, men min stora utmaning är att komma ihåg kassarna när jag går och handlar. Det sitter liksom inte ryggmärgen ännu. Hela min shoppingkropp är inställd på att jag ska få eller betala (som i Sverige) för matkassarna när jag går ut genom dörren.

Jag kanske köpte tygkassarna för ett år sedan och har fått med mig dem tre gånger. Osannolikt. Så då brukar jag rodnande be om papperspåsar, och då får jag sådana där usla amerikanska utan handtag som man håller i runt midjan. Jag inser dock att jag inte är ensam om problemet att glömma mina tygkassar eftersom Wholefoods har satt upp skyltar på sina matvagnar vid parkeringen: ”Did you remember to bring your bags?” står det. Perfekt. Mer sånt, allt för att i alla fall inte öka på plast-Texas, som ingen för övrigt vet hur man ska bli av med. Det enda man vet är att det ökar…allteftersom fler och fler plastpåsar fastnar i plastgeggan.

Kategorier: Uncategorized
Taggad: ,

2 svar so far ↓

  • louise // april 16, 2008 vid 2:37 f m

    Ja, jag glommer mina tygkassar jamt, stralande artikal , och grattis till nya bloggen!

  • pankan // april 20, 2008 vid 1:45 f m

    Tack tack. Nu har jag läst två andra artiklar om detta med plastpåsar. Det sprider sig som en löpeld i USA, fler och fler städer anammar plastpåsförbud. Fantastiskt. Det kan tydligen ta 1000 år för en plastpåse att förmultna, osannolikt! Och så har de hittat plastpåsar i Antarktis som har blåst dit med vindarna, verkligen deprimerande.

Kommentera